Turban

jag vet jag är inte hemma ofta

jag är inte världens bästa på att höra av mig

jag kan inte alltid ses när någon frågar

jag glömmer saker

jag sviker ibland

det är svårt att vara en helt perfekt vän.

men jag vet inte hur jag ska känna nu, en kompis som får mitt hjärta att stanna till för att jag kan bli så ledsen. men ändå inte ledsen, jag vet att du aldrig skulle vilja skada mig. du skulle väl aldrig de? inte en chans.. men ibland känns de.. jagvet inte, blir tomt i magen. kännt den känslan innan, men då pga av en kille. vet inte va jag ska tro/känna längre.. du hör av dig lika dåligt som mig, de är så livet är 40mil ifrån.. du kan nästan aldrig ses, och när du kan så skiter det sig alltid i sista sekunden. ALLTID. de är aldrig ditt fel, va jag vet och du säger, men de går fortfarande ALDRIG att träffa dig. du glömmer också, de är bara mänskligt! svek... hm jag vet inte va svek räknas som. de känns för starkt ord. du gör mig ofta besviken.. känns elakt att säga det, jag vet att du inte menar det.. förlåt.. jag gråter när de inte går. jag vill så gärna, jag tror du känner lika. de är för långt OCH för stressigt mellan gångerna. hinner inte pusta ut. hinner inte känna efter. tiden går fort när man har roligt.. vi har alltid roligt. de finns något starkt mellan oss som håller ihop oss men samtidigt något som STÄNDIGT jobbar för att hålla oss isär. jag önskar jag kunde göra något åt det. det är omöjligt. du är omöjlig. ditt liv är för fullt för att jag ska få plats.. de gör ont att tänka så men det stämmer.. du måste erkänna.. jag får inte plats. vet inte va jag ska göra eller hur jag ska betee mig. är de värt alla tårar?  när va ens sist vi sågs förutom dom snabba gångerna typ som falun? ska jag bara acceptera att jag kan smsa/ringa/fb:a med dig? tillomed där är du svår att nå.. jag behövde dig i helgen.. men du kunde inte, IGEN. skulle kunna skriva här i timmtal. jag har så mycket att säga, får aldrig tid att berätta. Finns inte tid att berätta över ens mobilen, så mycket tid, så mycket som hänt,  så många känslor, så mycket osagt, sån sjuk värk i magen,

jag hatar att jag älskar dig så mycket

jag vill inte sluta

det gör ont att älska någon som inte kan finnas i ens liv i den mängden jag vill

ondare att inte ha dig alls..

allt vore enklare om vi inte brytt oss i varann

jag bryr mig massor

jag vill inte sluta tycka om dig

de går inte heller.

förlåt för detta, kommer säkert tycka jag överdrev imorgon.. förlåt men jag känner såhär en regning jävla skitdag i uddevalla.. förlåt

kan man pausa tiden och få ha dig för mig själv ett tag?

..ett långt tag